Det tog rätt lång tid, men nu har jag läst ut När ingen ser av Elizabeth George. Den är en kriminalroman med samma huvudpersoner som i hennes andra romaner, d v s kriminalinspektör Thomas Lynley, hans assistens Barbara Havers och kollegan Winston Nkata. Jag har läst de flesta andra av hennes romaner, fast inte helt i rätt ordning.
I denna roman har det skett några rituella mord på unga pojkar. Polisen förstår inte först att det handlar om en seriemördare, men när de gör det sätts Lynley och Havers in på fallet. De bevakas hårt av pressen som anklagar polisen för rasism, eftersom de första morden var på svarta pojkar. Samtidigt som de utreder morden snubblar de också över en pedofilhärva.
Jag tyckte att denna roman var ganska jobbig att ta mig igenom. Anledningen till detta är att jag inte annat än bitvis blev fångad av handlingen. Dessutom räknade jag ut vem seriemördaren var redan tidigt. Mest ville jag läsa vidare för att få bekräftat att jag hade rätt. Romanen bjöd dock på ett par andra överraskningar som jag inte förutsett.
När jag har läst andra romaner av Elizabeth George har jag tyckt att allt runt omkring med huvudpersonernas privata liv har varit både onödigt och jobbigt att läsa. Det tar alldeles för stor del av romanen och tar fokus från själva historien. Det gäller också denna roman, även om en del av det privata faktiskt blir av största vikt i just denna roman. Men jag tycker ändå att den kunde ha blivit bättre om författaren inte blandat in Havers mammas gynekologbesök, granndotterns utegångsförbud och återigen dragit upp olyckan med Lynley och St James. Det är för det mesta enbart tråkigt att läsa.
Den del som handlar om morden och om utredningen är dock betydligt intressantare, så jag skulle ha velat korta ner romanen en hel del. Lite drygt 600 sidor känns lite för mycket eftersom en ganska stor del av dessa handlar om personernas privatliv. Detta med att privatlivet utgör en ganska stor del innebär också att man nästan måste läsa romanerna i rätt ordning för att hänga med i handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar