Ett förvridet sinne

I Ett förvridet sinne av Minette Walters dras ett mer än 30 år gammalt mord upp igen. 1970 tar Howard Stamp livet av sig i fängelset efter att ha dömts för mordet på sin mormor, den enda i världen som förstår honom. Forskaren och författaren Jonathan Hughes intresserar sig för fallet, eftersom han tror att Stamp var oskyldig och dömdes bara för att han var störd, fattig och ensam. Tillsammans med en vän och ett kommunalråd försöker han ta reda på vad som egentligen hände och jakten på den verkliga mördaren börjar.

Detta är, i likhet med Minette Walters andra romaner, en psykologisk thriller. Jag uppskattar det psykololgiska i romanen; att man får veta hur personerna tänker och känner. Men någon riktigt thrillerkänsla fick jag aldrig. Troligtvis beror det på att själva historien inte kändes riktigt trovärdig. Dessutom är författaren lite för övertydlig när det gäller ledtrådar och lösningarn. Visserligen är det inte ovanligt i deckare och thrillers, men det gör ändå att man som läsare känner sig underskattad. Jag blev därför inte fångad av handlingen och jag har redan nästan glömt vad den handlar om, trots att jag nyss läst ut den.

Det jag uppskattade mest i romanen var inte själva historien utan mer de politiska ställningstaganden som författaren gör utan att det påverkar handlingen särskilt mycket. Exempelvis kan man se världspolitiska avtryck, där författaren klart tar ställning mot kriget i Irak och den avsky mot araber som finns i samhället. Hon tar också ställning för de svaga i samhället och skriver bl a om kvinnors utsatthet.

Språkligt är detta inget mästerverk, men det kan möjligtvis bero på översättningen. Det var i och för sig länge sedan jag läste någon roman av Minette Walters, men jag har för mig att språket var bättre i dem. Speciellt i The Echo, som jag läste på originalspråk, vilket tyder på att det kan vara översättningsproblem. Jag tycker inte heller riktigt om de brev och tidningsartiklar m m som Walters använder sig av för att föra handlingen framåt. Det gör visserligen att romanen blir mer snabbläst, men jag hade hellre sett att hon vävde in det som sägs i breven/artiklarna i handlingen.

Sammanfattnings kan jag säga att denna roman är läsvärd om man vill ha en stunds underhållning. Den är dock inte lika bra som en del andra av Minette Walters romaner, t ex Iskällaren eller Skulptrisen.