Lyckostigen av Anna Fredriksson handlar om Johanna, Calle och Fanny. Johanna och Kalle var en gång i tiden gifta och bodde på Lyckostigen i en liten landsortshåla. De har två tonårsdöttrar, Agnes och Sara, som bara spenderar någon helg då och då med sin far. Calle stavar numera sitt namn med C, bor i Stockholm tillsammans med Fanny, som blir mer och mer osäker på om hon och Calle verkligen har en framtid ihop. Johanna har det tungt ekonomiskt, men när hon plötsligt vinner 20 miljoner på Lotto köper hon en vindsvåning i samma hus som Calle och Fanny bor i. Det gör att de alla tvingas att se på sig själva och på varandra med nya ögon.
Detta var en enkel och lättläst feel good-roman utan några större överraskningar. Karaktärerna var lätta att identifiera sig med och kändes ganska trovärdiga. Boken var indelad i tre lika stora delar där först Johanna, sedan Calle och sist Fanny är huvudperson samt ett kort fjärde del där de alla tre har huvudrollen. Att dela upp boken så påverkar inte handlingen, som hela tiden drivs framåt oberoende av vem som är huvudperson.
Jag tyckte inte att den här romanen var jättebra, men den var helt okej och jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av Anna Fredriksson i framtiden.
torsdag, april 17, 2014
lördag, april 12, 2014
Kärlek på skotska
Kärlek på skotska av Alexander McCall Smith är den tredje boken om livet på Scotland Street 44. Nu handlar den i och för sig inte bara om livet på Scotland Street, eftersom Pat har flyttat därifrån och delar lägenhet med några andra studenter på en annan gata. Och Domenica har lånat ut sin lägenhet medan hon bedriver antropologiskt fältarbete för att studera pirater i Malackasundet.
Pat blir uppvaktad av en snygg student vid namn Wolf och finner slutligen kärleken. Lille sexårige Bertie fortsätter sin kamp för att hans mamma ska behandla honom som ett vanligt barn, vilket är svårt när hon får för sig att han ska börja spela vid Edinburgh Teenage Orchestra. Kaféägaren Big Lou har problem med sin f d kärlek som dykt upp igen och som utnyttjar henne, men hon får oväntad hjälp av Berties pappa Stuart och de män från Glasgow som hjälpte honom när han tappat bort bilen (som för övrigt försvinner igen i denna bok).
Livet går alltså vidare på Scotland Street och det är lika lättläst och underhållande som vanligt. Visserligen är det lite olika intressant beroende på vem det handlar om, men det är ändå en läsvärd och underhållande bok. Själv tycker jag att det är mest intressant att läsa om Pat, för att hon är den jag mest kan identifiera mig med, och om Bertie, för att jag tycker så synd om den lille pojken.
Pat blir uppvaktad av en snygg student vid namn Wolf och finner slutligen kärleken. Lille sexårige Bertie fortsätter sin kamp för att hans mamma ska behandla honom som ett vanligt barn, vilket är svårt när hon får för sig att han ska börja spela vid Edinburgh Teenage Orchestra. Kaféägaren Big Lou har problem med sin f d kärlek som dykt upp igen och som utnyttjar henne, men hon får oväntad hjälp av Berties pappa Stuart och de män från Glasgow som hjälpte honom när han tappat bort bilen (som för övrigt försvinner igen i denna bok).
Livet går alltså vidare på Scotland Street och det är lika lättläst och underhållande som vanligt. Visserligen är det lite olika intressant beroende på vem det handlar om, men det är ändå en läsvärd och underhållande bok. Själv tycker jag att det är mest intressant att läsa om Pat, för att hon är den jag mest kan identifiera mig med, och om Bertie, för att jag tycker så synd om den lille pojken.
fredag, april 04, 2014
Askungar
Jag har lyssnat på Askungar av Kristina Ohlsson som ljudbok och tyvärr var uppläsaren Mirja Turestedt inte så bra som jag skulle ha önskat. Hennes röst är inte särskilt behaglig att lyssna på och hon uttalar vissa ord på ett konstigt sätt. Dock läser hon med bra inlevelse.
Den här boken handlar om Fredrika Bergman, Alex Recht och Peder Rydh som utgör en speciell spaningsgrupp inom polisen. En liten flicka försvinner från en x2000-tåg och flickans pappa blir snart misstänkt. Men Fredrika har sina tvivel och det visar sig att hennes aningar var rätt. Förövaren är en helt annan och hans motiv är lika obegripliga som skrämmande för polisen.
Jag är som bekant ingen deckarälskare, men jag tycker oftast att det är helt okej att lyssna på deckare. Denna bok var riktigt bra, trots att den var väldigt förutsägbar och jag räknade snabbt ut gärningsmannens motiv. Trots det ville jag självklart lyssna vidare för att få veta om jag hade rätt (vilket jag hade). Karaktärerna i boken har jag lite svårt för. Alex verkar i och för sig rätt sympatisk, men Fredrika är ganska otillgänglig och jag får egentligen ingen känsla av henne. Och Peder Rydh är en mycket osympatisk mansgris. Dock har alla karaktärer både goda och dåliga sidor och är inte på något sätt stereotypa och det gillar jag.
Miljöbeskrivningarna är också bra och eftersom jag lyssnade på denna strax efter att ha varit i Stockholm så kände jag väl igen mig i miljön. Den här deckaren är bra. Den är inte fantastisk, den är inte överraskande och den är inte psyologiskt djup, men den är bra. Detta är Kristina Ohlssons första roman, men hon har skrivit flera efter denna och jag kommer alldeles säkert att läsa eller lyssna på fler.
Den här boken handlar om Fredrika Bergman, Alex Recht och Peder Rydh som utgör en speciell spaningsgrupp inom polisen. En liten flicka försvinner från en x2000-tåg och flickans pappa blir snart misstänkt. Men Fredrika har sina tvivel och det visar sig att hennes aningar var rätt. Förövaren är en helt annan och hans motiv är lika obegripliga som skrämmande för polisen.
Jag är som bekant ingen deckarälskare, men jag tycker oftast att det är helt okej att lyssna på deckare. Denna bok var riktigt bra, trots att den var väldigt förutsägbar och jag räknade snabbt ut gärningsmannens motiv. Trots det ville jag självklart lyssna vidare för att få veta om jag hade rätt (vilket jag hade). Karaktärerna i boken har jag lite svårt för. Alex verkar i och för sig rätt sympatisk, men Fredrika är ganska otillgänglig och jag får egentligen ingen känsla av henne. Och Peder Rydh är en mycket osympatisk mansgris. Dock har alla karaktärer både goda och dåliga sidor och är inte på något sätt stereotypa och det gillar jag.
Miljöbeskrivningarna är också bra och eftersom jag lyssnade på denna strax efter att ha varit i Stockholm så kände jag väl igen mig i miljön. Den här deckaren är bra. Den är inte fantastisk, den är inte överraskande och den är inte psyologiskt djup, men den är bra. Detta är Kristina Ohlssons första roman, men hon har skrivit flera efter denna och jag kommer alldeles säkert att läsa eller lyssna på fler.
torsdag, april 03, 2014
Vintervålnader
Vintervålnader av Kate Mosse handlar om Freddie Watson, som förlorade sin storebror George i första världskriget. Tio år senare plågas han fortfarande av sorg så han beger sig på en resa i Frankrike. En plötslig snöstorm får honom att köra av vägen och han hamnar i byn Nulle, där det samma kväll hålls en traditionell fest som han bjuds in till. Där träffar han den vackra Fabrissa, som han genast får bra kontakt med. De ägnar kvällen åt att berätta för varandra om sitt förflutna, men när han nästa dag försöker hitta henne visar det sig att ingen vet vem hon är och ingen har sett någon av dem på festen.
Jag hade inte så väldigt höga förväntningar på den här boken, då jag tyckte att hennes roman Labyrinten var sådär. Denna roman överträffade dock mina förväntningar. Jag tyckte väldigt mycket om den och jag läste ut på bara ett par dagar (den var i och för sig inte så lång). Stilen i Vintervålnader skiljer sig ganska mycket från stilen i Labyrinten (och gissningsvis också i de efterföljande romanerna i trilogin, som jag dock inte läst), men det finns också en del likheter, t ex att den utspelar sig i södra Frankrike och de religiösa förföljelserna av katarerna.
Det känns som att författaren har hittat precis rätt ton för tidsåldern och den är välskriven. Den är visserligen ganska förutsägbar, men det är ändå en mycket trevlig liten spökhistoria som påminner om de spökhistorier jag brukade älska att läsa som barn. Ytterligare ett plus i kanten blir det för teckningarna i boken. De är inte skrämmande, men mörka och dystra och de bidrar stort till att skapa stämningen i romanen. Dessutom gör de så att det känns som att man läser en bok som är skriven för länge sedan istället för en roman skriven på 2000-talet.
Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och jag hoppas att hon skriver fler sådana här böcker istället för sådana som Labyrinten m fl.
Jag hade inte så väldigt höga förväntningar på den här boken, då jag tyckte att hennes roman Labyrinten var sådär. Denna roman överträffade dock mina förväntningar. Jag tyckte väldigt mycket om den och jag läste ut på bara ett par dagar (den var i och för sig inte så lång). Stilen i Vintervålnader skiljer sig ganska mycket från stilen i Labyrinten (och gissningsvis också i de efterföljande romanerna i trilogin, som jag dock inte läst), men det finns också en del likheter, t ex att den utspelar sig i södra Frankrike och de religiösa förföljelserna av katarerna.
Det känns som att författaren har hittat precis rätt ton för tidsåldern och den är välskriven. Den är visserligen ganska förutsägbar, men det är ändå en mycket trevlig liten spökhistoria som påminner om de spökhistorier jag brukade älska att läsa som barn. Ytterligare ett plus i kanten blir det för teckningarna i boken. De är inte skrämmande, men mörka och dystra och de bidrar stort till att skapa stämningen i romanen. Dessutom gör de så att det känns som att man läser en bok som är skriven för länge sedan istället för en roman skriven på 2000-talet.
Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och jag hoppas att hon skriver fler sådana här böcker istället för sådana som Labyrinten m fl.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)