Den glömda trädgården

Det var länge sedan jag blev så uppslukad av en bok som jag blev av Den glömda trädgården av Kate Morton. Boken utspelar sig i tre olika tider. 1913 hittas en liten flicka på ett passagerarfartyg på väg till Australien. Hon minns inte vem hon är utan vet bara att Sagoberätterskan ska ta hand om henne, men hon är försvunnen. Flickan tas om hand av en familj och får namnet Nell. 1975 åker Nell tillbaka till England för att ta reda på sanningen om sin familj och sitt förflutna. 2005 ärver Nells dotterdotter Cassandra en stuga i England samt en bok med gamla sagor. I stugan upptäcker Cassandra en hemlig trädgård och finner sanningen om sin mormor och hennes familj.

Den här boken påminner väldigt mycket om böcker som jag tyckte om att läsa när jag var liten, t ex Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett (som för övrigt finns med i romanen, som gäst på en trädgårdsfest). Jag tror att det är just för att den påminner om böcker jag gillade att läsa när jag var barn som jag gillade den så mycket. Jag gillar också sagorna som finns med i romanen. De visar på författaren verkligen kan skriva och det gör även de olika tidsperspektiven. Romanen berättas inte i kronologisk ordning och i de olika tidsepokerna får man ledtrådar som slutligen leder fram till att man får veta sanningen om Nells härkomst.

Det som överraskade mig mest var nog egentligen att jag fastnade så i boken, trots att jag ganska tidigt listade ut hur det låg till. Men man vill ju alltid läsa vidare för att veta om man har rätt och det var kanske det som drev läsningen framåt. Detta är knappast någon storslagen litteratur, men det var länge sedan jag läste en bok som jag gillade så här mycket.

Vanligtvis brukar böcker jag gillar ge en hel del att tänka på, men det kan jag inte påstå att Den glömda trädgården gör. Fast det var ändå några citat som jag fastnade för. Ett av dessa är -ingen gillade intelligenta kvinnor- eftersom jag faktiskt själv upplevt sanningen i det, då en kille gjort slut p g a att han tyckte att jag var för intelligent och en annan inte ens ville bli tillsammans med mig för att han tyckte att jag var för intelligent (inte för att jag tycker att jag är så intelligent, men det gjorde tydligen de).

Det är hemligheterna som gör människor intressanta är ett annat citat som jag gillade eftersom det också stämmer bra. Människor som berättar allt om sig själva är oftast rätt ointressanta. Ett annat citat som jag också fastnade för eftersom det också är sant var 'När fler än två personer känner till en sak är det ingen hemlighet längre/.../