Hypnotisören

Jag har länge funderat på att läsa Hypnotisören av Lars Kepler, så när jag hittade den på rea + att en del av bokpriset gick till bröstcancerfonden så slog jag till och köpte den. Den har stått i bokhyllan ett bra tag, men det kändes som att den kunde vara lämplig sommarläsning.

Den handlar om kriminalkommissarie Joona Linna och psykologen/hypnotisören Erik Maria Bark. En man hittas mördad på en idrottsplats och hans fru och dotter har brutalt mördats i familjens villa. Sonen överlever, men är svårt skadad. Den äldsta systern är försvunnen och för att hitta henne så snabbt som möjligt använder man sig av hypnos, trots att Erik Maria Bark lovat att aldrig hypnotisera igen. Det blir början till en rad av skrämmande händelser.

Lars Kepler är en pseudonym för författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. När en roman har två författare brukar det märkas i form av stilskillnader, men det gör det inte i Hypnotisören, som faktiskt är ganska välskriven för att vara en deckare. Jag är ju dock inte speciellt förtjust i deckare och den här var bara något bättre än de flesta deckare.

Jag gillar att polisen inte är den stereotypiska ensamma och halvt nedsupna gubben (fast istället har psykologen vissa drogproblem) och jag gillade att den var skriven i presens. Men det var lite för många personer i romanen och ibland var det svårt att komma ihåg vem som var vem. I början tyckte jag att den var riktigt spännande, men mitt i romanen började historien spreta åt många olika håll och i slutet handlade den inte alls om det den handlade om i början. Slutet gillade jag inte heller; det blev alldeles för likt en actionfilm och jag tappade en hel del i koncentration.

Men på det stora hela var detta en helt okej deckare, som passade alldeles utmärkt att läsa i solen ute på gräsmattan. Jag tycker dock inte alls att den var som bra som recensioner och topplistor antytt. Kanske läser jag fler böcker i den planerade serien i framtiden, men inte förrän jag kommer över dem billigt som pocketböcker.