Den jag ville ha

Den jag ville ha av Sheila O'Flanagan handlar om Darcy, som en dag får en inbjudan till ett bröllop. Det är hennes f d bästa kompis Nieve som ska gifta sig med Aidan, som en gång var Darcys pojkvän. Darcys och Nieves vänskap tog slut när Nieve stal Aidan från Darcy och med bröllopsinbjudan vill Nieve sluta fred. Men Darcy har inga planer på att förlåta- hon har hämnd i sikte.

Det här är en chic lit-roman om vänskap, svek och verklig kärlek och som sådan är den underhållande. Och som underhållning var den här romanen helt okej. Den var lättläst och jag läste nästan ut den på en natt när jag jobbade. Jag tyckte i och för sig att den var lite för lång och bitvis tjatig och lite tråkig, speciellt för att huvudpersonernas yrkesliv får alldeles för stor betydelse.

Sheila O'Flanagan är en irländsk chic lit-författare så det är förstås svårt att inte jämföra henne med en annan irländsk chic lit-författare, Marian Keyes. Enligt min mening når hon inte upp till Keyes nivå när Keyes är som bäst. Dock tycker jag att Marian Keyes två senaste romaner Anybody out there? och This charming man, inte heller når upp till Keyes nivå. Jämfört med dem är den här romanen ungefär lika bra, men Keyes tidigare romaner är betydligt bättre.

Den brinnande flickan

Den brinnande flickan av Mark Billingham handlar om polisen Tom Thorne som hjälper en gammal bekant att utreda ett gammalt brott. För 20 år sedan satte någon eld på en flicka på en internatskola och en man döms för dådet. Carol Chamberlain som var ansvarig för utredningen då, men som nu är pensionerad, har fått meddelanden som tyder på att de har fått tag på fel gärningsman. Deras efterforskningar drar dem in i en värld av organiserad brottslighet.

Som bekant är deckare inte min favoritgenre. Jag har dock läst några deckare som jag har tyckt varit riktigt bra, men detta är inte en av dem. Jag har svårt att engagera mig både historien och huvudpersonerna. Historien är inte särskilt engagerande och om jag hade orkat läsa hela baksidestexten tills organiserad brottslighet nämndes så hade jag aldrig köpt boken. Jag gillar nämligen inte alls böcker eller filmer som handlar om organiserad brottslighet. Jag tycker helt enkelt inte att det är spännande. Det var också ganska mycket våld i boken och det gillar jag inte heller.

Det är väldigt vanligt i deckare att karaktärerna kallas vid efternamn och det stör mig väldigt mycket. I den här boken upplevde jag att det var extremt många efternamn. Karaktärerna var också hopplöst stereotypa och tråkiga. Man får inte veta något om ens huvudpersonens tankar och känslor och man får i stort sett inte veta något alls om hans privatliv. Jag gillade inte alls den här boken och jag kommer nog inte att läsa fler böcker av Mark Billingham.

14 år till salu

14 år till salu av Caroline Engvall har undertiteln En skakande svensk historia och det stämmer ganska bra. Boken är en verklighetsbaserad berättelse om 14-åriga Tessan som en kväll blir våldtagen av en jämnårig kill när hon är på väg hem från stallet. Hon tar på sig skulden för våldtäkten och börjar må allt sämre. När en kompis föreslår att de ska börja sälja sex via nätet för att tjäna pengar tvekar hon inte. Tessan hamnar i en ond cirkel av självförnedring och prostitution och klarar inte att ta sig ur det själv.

Det här är en viktig bok på så vis att den belyser ett verkligt problem i dagens samhälle. Kanske främst för att Tessan är en så "vanlig" tonårstjej. Hon har en bra familj och en trygg uppväxt, hon är duktig i skolan och håller på med hästar på fritiden. På många sätt påminner Tessan om mig själv som yngre. Jag tror att det är viktigt att visa att det inte bara är barn med dåliga uppväxtförhållanden som hamnar i prostitution, utan att det kan hända vem som helst.

Det som är lite tråkigt med boken är att den inte är speciellt bra skriven. Jag har träffat gymnasieelever som skriver bättre än Caroline Engvall. Men detta är trots allt en bok där innehållet är viktigare än formen. Jag kan mycket väl tänka mig att den här boken kan användas i undervisningen på högstadiet och gymnasiet, men kanske är det ännu viktigare att föräldrar och andra vuxna läser den.

Jag gillar inte heller riktigt att vissa stycken är skrivna i kursiv stil och andra inte. Det finns ingen riktigt anledning till det. Dessutom upprepas vissa saker och det känns lite irriterande, liksom att vissa saker inte får någon förklaring. Till exempel förstår jag aldrig varför den man som utnyttjar henne mest följer också dyker upp i Piteå efter att hon har flyttat dit. Det är också vissa saker som inte riktigt stämmer överens. Historien är säkert sann, men dessa frågetecken kan göra att läsaren tvivlar på sanningshalten och det vore ju synd eftersom detta är en sådan viktig bok.

Natasha och historien

Natasha och historien av Elena Lappin handlar om Natasha som bor i London med sin man Tim och dottern Erica. Hon är redaktör på en judisk tidskrift, The Nose och när tidningen får en stor summa pengar av en gammal tysk man får hon i uppdrag att ta reda på varför han vill skänka pengarna. När hon börjar rota i hans förflutna upptäcker hon hemligheter som hennes egen mor aldrig velat berätta.

Den här boken är bitvis spännande och man vill verkligen läsa vidare för att få veta vad det är för hemligheter som Hoffman, den f d redaktören Held och hennes mamma har. Men bitvis är den också lite långtråkig och i början hade jag lite svårt att komma in i den.

Boken var också lite rolig på vissa ställen:
'Somliga här kanske anser att Natashas beslut att ägna ett helt nummer av tidskriften åt temat 'Judar och kriminaliet' är en smula oklokt, men då kan jag upplysa er om att problemet är betydligt-betydligt- allvarligare än så. Jag talar om pengar, eller snarare brist på pengar. För att gå rakt på sak', sa han segervisst, 'så har vi gjort slut på hela årsbudgeten.' /.../ 'Tyvärr har Natasha överskridit portobudgeten', fortsatte Sussman, med tolv och trettionio, alltsa en och tjugoen mer än förra månaden. Detta utgör en årlig ökning på närmare åttahundra procent. Trots att jag upprepade gånger har begärt att bli rådfrågad före avsändandet av redaktionell post har så inte skett. Resultatet är- konkurs. Eller fördömt nära en sådan.'

Bitvis var den här romanen ganska bra, men på det stora hela kan jag inte tycka att den var mer än medelmåttig. Den lyckas ju inte vara spännande och intressant rakt igenom och den är inte tillräckligt humoristisk eller välskriven för att jag ska kunna bortse från de tråkigare bitarna.