
Katarina von Bredows inriktning på författandet är att skriva om ömöjlig och förbjuden kärlek och jag även om jag tycker att hennes böcker ofta är lite obehagliga, som t ex Syskonkärlek, där ett syskonpar blir förälskade i varandra, så tycker jag att hon skriver väldigt bra. Den här romanen är också bra och man vill hela tiden läsa vidare för att få veta hur det ska gå för Emma. När jag väl hade börjat läsa den var det svårt att lägga den ifrån sig.
Men det är ändå något som saknas och jag tycker inte att detta är hennes bästa roman; det är nog Expert på att rodna, tror jag. Förutom kärlek och vänskap tar von Bredow upp teman som drogproblem, skilsmässoproblem, otrohet m m, men det känns inte som att hon går in speciellt djupt på något av dem. Språket var enkelt och lättläst, vilket det bör vara i en ungdomsroman, och handlingen var ganska förutsägbar. Men det gör egentligen ingenting, eftersom det är just en ungdomsroman. Det här är kanske inte en roman som lämpar sig att använda i undervisning, men jag är övertygad om att det är många tonårstjejer som har läst och kommer att läsa den här romanen och då kan det vara bra att ha läst, om jag skulle få jobb som lärare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar