A Clockwork Orange

Nu har jag äntligen tagit mig för att läsa A Clockwork Orange av Anthony Burgess. Jag har sett filmen som bygger på den här romanen ett par gånger och jag kan inte påstå att jag har tyckt att den är speciellt bra. Men jag har ändå alltid tänkt att jag någon gång ska läsa boken för att jag misstänkt att den är bättre än filmen (eftersom det oftast är så) och nu har jag som sagt gjort slag i saken.

Och det visade sig att jag hade alldeles rätt. Jag fastnade för boken redan efter ett par sidor och jag ville hela tiden läsa vidare. Jag trodde att det skulle vara svårt att läsa den för att den delvis är skriven på ett påhittat språk, som är en blandning mellan engelska och ryska. Vid en första anblick verkar följande citat ganska obegripliga:
...you could peet it with vellocet or synthemesc or drencrom or one or two other veshches.
...to tolchock some old veck in an alley and viddy him swim in his blood.

Men det var faktiskt förvånansvärt lätt att komma in i det och innan jag läst ut romanen kändes ord som tolchock, malchick och chelloweck som helt normala engelska ord. Jag valde att läsa romanen på engelska främst för att jag tycker att den svenska titeln En apelsin med urverk låter lite löjlig, men också för att det knappast hade varit lättare att läsa på svenska eftersom den till stor del är skriven på nadsat (Burgess påhittade språk).

Jag älskade verkligen den här romanen, dels för att den är intressant ur en språklig synvinkel och dels för att den ger läsaren väldigt mycket tankar om ödet och fri vilja, etik och moral, gott och ont m m:
It may not be nice to be good, little 6655321. ... It may be horrible to be good. And when I say that to you I realize how self-contradictory that sounds. I know I shall have many sleepless nights about this. What does God want? Does God want goodness or the choice of goodness? Is a man who chooses the bad perhaps in some ways better than a man who has the good imposed upon him? Deep and hard questions…

They have turned you into something other than a human ... being. You have no power of choice any longer. You are committed to socially acceptable acts, a little machine capable only of good. And I see that clearly--that business about the marginal conditionings. Music and the sexual act, literature and art, all must be a source now not of pleasure but of pain.

But, brothers, this biting of their toe-nails over what is ... the cause of badness is what turns me into a fine laughing malchick. They don't go into the cause of goodness, so why the other shop? If lewdies are good that's because they like it, and I wouldn't ever interfere with their pleasures, and so of the other shop. And I was patronizing the other shop. More, badness is of the self, the one, the you or me on our oddy knockies, and that self is made by old Bog or God and is his great pride and radosty. But the not-self cannot have the bad, meaning they of the government and the judges and the schools cannot allow the bad because they cannot allow the self. And is not our modern history, my brothers, the story of brave malenky selves fighting these big machines? I am serious with you, brothers, over this. But what I do I do because I like to do.