A Clockwork Orange

Nu har jag äntligen tagit mig för att läsa A Clockwork Orange av Anthony Burgess. Jag har sett filmen som bygger på den här romanen ett par gånger och jag kan inte påstå att jag har tyckt att den är speciellt bra. Men jag har ändå alltid tänkt att jag någon gång ska läsa boken för att jag misstänkt att den är bättre än filmen (eftersom det oftast är så) och nu har jag som sagt gjort slag i saken.

Och det visade sig att jag hade alldeles rätt. Jag fastnade för boken redan efter ett par sidor och jag ville hela tiden läsa vidare. Jag trodde att det skulle vara svårt att läsa den för att den delvis är skriven på ett påhittat språk, som är en blandning mellan engelska och ryska. Vid en första anblick verkar följande citat ganska obegripliga:
...you could peet it with vellocet or synthemesc or drencrom or one or two other veshches.
...to tolchock some old veck in an alley and viddy him swim in his blood.

Men det var faktiskt förvånansvärt lätt att komma in i det och innan jag läst ut romanen kändes ord som tolchock, malchick och chelloweck som helt normala engelska ord. Jag valde att läsa romanen på engelska främst för att jag tycker att den svenska titeln En apelsin med urverk låter lite löjlig, men också för att det knappast hade varit lättare att läsa på svenska eftersom den till stor del är skriven på nadsat (Burgess påhittade språk).

Jag älskade verkligen den här romanen, dels för att den är intressant ur en språklig synvinkel och dels för att den ger läsaren väldigt mycket tankar om ödet och fri vilja, etik och moral, gott och ont m m:
It may not be nice to be good, little 6655321. ... It may be horrible to be good. And when I say that to you I realize how self-contradictory that sounds. I know I shall have many sleepless nights about this. What does God want? Does God want goodness or the choice of goodness? Is a man who chooses the bad perhaps in some ways better than a man who has the good imposed upon him? Deep and hard questions…

They have turned you into something other than a human ... being. You have no power of choice any longer. You are committed to socially acceptable acts, a little machine capable only of good. And I see that clearly--that business about the marginal conditionings. Music and the sexual act, literature and art, all must be a source now not of pleasure but of pain.

But, brothers, this biting of their toe-nails over what is ... the cause of badness is what turns me into a fine laughing malchick. They don't go into the cause of goodness, so why the other shop? If lewdies are good that's because they like it, and I wouldn't ever interfere with their pleasures, and so of the other shop. And I was patronizing the other shop. More, badness is of the self, the one, the you or me on our oddy knockies, and that self is made by old Bog or God and is his great pride and radosty. But the not-self cannot have the bad, meaning they of the government and the judges and the schools cannot allow the bad because they cannot allow the self. And is not our modern history, my brothers, the story of brave malenky selves fighting these big machines? I am serious with you, brothers, over this. But what I do I do because I like to do.

Bara inte du

Jag har läst en del ungdomsromaner av Katarina von Bredow och nu har jag även läst hennes senaste, Bara inte du. Den handlar om 20-åriga Emma, som just flyttat in i sin första lägenhet. Hon är lycklig för det, men plötsligt blir allt komplicerat när hon upptäcker att hon har känslor för bästa väninnans pojkvän. Och än mer komplicerat blir det av att känslorna uppenbarligen är besvarade. Till råga på allt blir även förhållandet mellan Emma och bästa kompisen Markus lite ansträngt. Situationen blir också lite hotfull när det visar sig att hennes bror trasslat till det för sig och hon måste försöka hjälpa honom.

Katarina von Bredows inriktning på författandet är att skriva om ömöjlig och förbjuden kärlek och jag även om jag tycker att hennes böcker ofta är lite obehagliga, som t ex Syskonkärlek, där ett syskonpar blir förälskade i varandra, så tycker jag att hon skriver väldigt bra. Den här romanen är också bra och man vill hela tiden läsa vidare för att få veta hur det ska gå för Emma. När jag väl hade börjat läsa den var det svårt att lägga den ifrån sig.

Men det är ändå något som saknas och jag tycker inte att detta är hennes bästa roman; det är nog Expert på att rodna, tror jag. Förutom kärlek och vänskap tar von Bredow upp teman som drogproblem, skilsmässoproblem, otrohet m m, men det känns inte som att hon går in speciellt djupt på något av dem. Språket var enkelt och lättläst, vilket det bör vara i en ungdomsroman, och handlingen var ganska förutsägbar. Men det gör egentligen ingenting, eftersom det är just en ungdomsroman. Det här är kanske inte en roman som lämpar sig att använda i undervisning, men jag är övertygad om att det är många tonårstjejer som har läst och kommer att läsa den här romanen och då kan det vara bra att ha läst, om jag skulle få jobb som lärare.

Ers Majestäts olycklige Kurt

Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelson är något av en blandning mellan en historisk faktaroman och en skönlitterär roman, kanske med viss övervikt på det förstnämnda. Den handlar om Kurt Haijby, som under 30-talet har ett hemligt, homosexuellt förhållande med kungen, Gustaf V och om hur det påverkade hans liv fram till hans död 1965.

Jag får nog erkänna att jag inte hade en aning om att Gustaf V var homosexuell; det kom som en överraskning för mig när jag läste baksidestexten och det var en stor anledning till att jag lånade den här romanen på bibliotektet. Jag tyckte också att det var intressant att läsa om Haijbys förhållande med kungen och det var även rätt intressant att läsa om när han hamnade på sinnessjukhuset Beckomberga och skickades till Tyskland, där han hamnade i Gestapos fängelse, som en konsekvens av sin affär med kungen. Men mot slutet, när det mesta handlade om åtelat för utpressning, blev det ganska tråkigt och enformigt och jag tappade lite av intresset.

Romanen är välskriven och det märks att författarna lagt ner ett jättejobb på att hitta fakta om Haijbyaffären. Men det gör tyvärr också att den inte riktigt känns som en skönlitterär roman, utan mer som en faktaroman med en del skönlitterära inslag. De skönlitterära inslagen är dock på många ställen mycket bra. Speciellt gillade jag dialogerna, där man lätt kan föreställa sig hur de olika personerna pratade; man kan nästan höra V-Gurras läspande och skorrande r i repliken Eugen skall ha en liten soarrré till weekenden. Med några vasande trevliga gästerr och Pauls brytning i repliken Det hvar som helvede.

Jag har också lärt mig en del intressant, som att man på 30-talet gjorde mycket moderna experiment numera, där den sjuke får se ett antal bilder, och varje gång det kommer upp en bild på en naken yngling, så får den sjuke en elektrisk stöt. Det lär vara en mycket framgångsrik metod. Jag vet att man än idag försöker "bota" homosexuella på det viset i USA, men jag hade ingen aning om att det gjorts även i Sverige, även om jag förstås kände till att homosexualitet var olagligt och likställdes med pedofili.

Jag visste också att många homosexuella hamnade i koncentrationsläger under nazitiden, men jag kände inte till att det var för att de sågs som ett hot mot Tredje Riket (även om det är ganska logiskt att de tänkte så, med sina ariska avelsprogram) och att det därför betraktades som politiska fångar. Jag visste inte heller att SS hade en speciell avdelning för bekämpande av homosexualitet och fosterfördrivning.

Ett annat intressant, men egentligen ganska värdelöst vetande, är hur stadsdelen Kungens Kurva fick sitt namn. Visst vet jag att den heter så för att kungen körde av vägen i en kurva just där, men jag hade ingen aning om orsaken till varför de körde av vägen: Riksettan var hal. Det hade regnat mycket de senaste dagarna, första regnet efter den torra sommaren, och dikena var fulla med vatten. Kungens oväntade attack mot chaufförens underliv kom precis i fel ögonblick, i en ganska skarp högerkurva, när gasen var tryckt i botten. Man befann sig på en öde plats strax söder om Segeltorp, några mil utanför Stockholm. Chauffören ryckte till och tappade kontrollen och det bar sig inte bättre än att ekipaget gick av vägen och hamnade i diket.

Det fanns alltså en del intressant i den här romanen, men bitvis var den tyvärr lite tråkig att läsa, nästan som en torr föreläsning. Jag förstår förstås att författarna vill redovisa alla fakta de fått reda på och eftersom det rör sig om en historisk händelse, som inträffat i modern tid, kan man kanske inte göra romanen allt för skönlitterär. Men jag saknade ändå att läsa om huvudpersonernas tankar och känslor inför det som händer dem. Jag tycker också att författarna kunde ha låtit läsaren bilda sin egen uppfattning om vad som egentligen hände. Det känns som att de bara konstaterar att "så här var det", men jag tvivlar t ex starkt på att Gustaf V gav storkorset till Göring på grund av Kurt Haijby. Men trots detta tycker jag ändå att det här är en läsvärd roman.