Olivia Joules fria fantasier av Helen Fielding handlar, som man kan förstå av titeln, om Olivia Joules. Hon är en duktig journalist, som dock då och då hamnar i trubbel på grund av att hon har lite väl livlig fantasi. När hon på ett lanseringsparty för en hudkräm träffar Pierre Feramo får hon för sig att han egentligen är Usama bin Laden eller åtminstone med i al-Qaida. Hon börjar följa honom runt på olika platser i världen för att avslöja honom och blir så småningom också anlitad av brittiska underrättelsetjänsten.
Helen Fielding är mest känd för sina tre romaner om Bridget Jones. Jag har inte läst någon av dem, men jag har sett filmerna. Olivia Joules är på många sätt väldigt lik Bridget Jones. I och för sig lite mer världsvan, men ändå en smula vimsig och klantig. Detta gör att hon inte känns särskilt trovärdig som spion.
Fast det kanske egentligen inte betyder särskilt mycket, eftersom ingenting i romanen är särskilt trovärdigt. Jag menar, hur sannolikt är det att man stöter på en al-Qaida-medlem på en lanseringsparty för hudcreme? Och det är bara början...
Det känns också som att romanen är ganska fördomsfull mot araber i allmänhet. Det förvånar mig i och för sig inte, eftersom jag uppfattade engelsmännen som en aning paranoida när det gäller araber när jag var där. Och Helen Fielding är inte bara engelska, utan bor i USA, vilket förmodligen inte gör saken bättre. Själv har jag dock svårt att känna att al-Qaida är ett verkligt hot och därmed känns också handlingen ganska överdriven och icke trovärdig. Det var nog därför som jag tyckte att det var svårt att komma in i den här romanen; jag hade läst ca 150 sidor innan jag lyckades bli i alla fall lite intresserad av vad som skulle hända.
Det jag gillade med den här romanen var att kapitlen var korta och att den var skriven på ett lätt och enkelt språk. Det gjorde att den gick fort att läsa. Dock tror jag att den rent språkligt hade varit bättre om jag hade läst den på originalspråk. Hade bara handlingen varit bättre så tror jag att jag hade gillat den här romanen, men tyvärr känns hela historien som... ja, fria fantasier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar