Livets uppkomst av Joyce Carol Oates handlar om Kathleen Hennesy. Som barn blir hon svårt misshandlad av sin far. Hon hamnar först på sjukhus, sedan i fosterhem och som ung kvinna söker hon sig tillbaka till sjukhuset som biträde.
Detta är en kortroman och den gick väldigt fort att läsa. Tempot trappades också upp av att många av meningarna är så långa. Ibland kände jag mig rent av andfådd efter att ha läst en sådan lång mening. Jag tror att det kan vara svårt med dessa om man inte är en van läsare, men jag hade inte några större problem. Jag är också ganska imponerad av författaren (och översättaren) som lyckades skriva dessa meningar utan att tappa tråden. Ett exempel på en lång mening (dock en av de kortaste långa meningarna):
Efter tjugosex dagar på barnsjukhuset skulle Kathleen överföras till barnavårdsmyndigheten i Wayne County eftersom ingen mor hade uppenbarat sig, och inga släktingar och mr Hennessy satt i häktet utan möjlighet att ställa borgen och när hon gjorde sig i ordning för att gå kom hennes sköterskevänner och kramade om henne en efter en och hon försökte besvara kramarna, klumpigt, skyggt, ovan vid den sortens känsloyttringar, med rodnande kinder och tårfyllda ögon; där kom Hazel som luktadejäst och gav henne en blöt kyss på kinden, där kom Betty Lou, kortoch tjock och storbröstad, en äldre kopia av Kathleen Hennessy själv, Betty Lou med de ljusa ögonen i det rödblommiga ansiktet som ofta hade överraskat Kathleen med otaliga små presenter och när de nu tog farväl tryckte hon i Kathleens hand ett mystiskt föremål som flickan först trodde var ett halsband a kristallpärlor, eller kanske äkta ädelstenar: åttkantiga, med omsorgsfullt slipade glittrande fasetter, så vackert det var och så oväntat!
Detta var en väldigt svart roman. Kathleen får utstå mycket elände i sitt liv och det påverkar henne till att utföra saker som andra aldrig ens skulle överväga att göra. Det var detta som gjorde att jag tyckte att romanen blev intressant- att få följa en elvaårig flickas väg till att bli en dödsängel.
Jag har tidigare läst novellen Where are you going, where have you been? av Joyce Carol Oates och tyckte väldigt mycket om den, vilket var ett av skälen till att jag valde att läsa just den här romanen. Det var ganska olika stilar på de två verken, fast de har det gemensamt att de nästan mellan raderna lyckas skapa en känsla av rädsla och förfäran. Detta tycker jag tyder på stor skicklighet hos författaren och jag kommer helt säkert att läsa fler böcker av denna författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar