I ondskans spår

I ondskans spår är en kriminalroman av Peter Robinson. Omslaget är fullt med positiva kommentarer om både denna bok och hans förra, prisbelönta roman. Detta faktum avskräckte mig från att läsa den, trots att jag haft den liggande hemma ett bra tag. Men eftersom jag var ute efter att läsa något som skulle gå relativt lätt och och snabbt att läsa började jag på den till slut i alla fall.

Handlingen börjar när Yorkshirepolisen kallas till ett lägenhetsbråk. Där möts man av en förfärlig syn. Den unga Lucy Payne har blivit svårt misshandlad, men det värsta är det som upptäcks i husets mörka och fuktiga källare. Alan Banks och hans kollegor har länge sökt efter seriemördaren Kameleonten som misstänks ligga bakom flera unga kvinnors försvinnande. Nu tyder allt på att polisen har hittat rätt man, men avslöjandet visar sig bara vara början.

Jag blev faktiskt intresserad av att fortsätta läsa den här boken redan efter att jag läst prologen. Som väntat gick den också relativt lätt och snabbt att läsa, eftersom det händer saker hela tiden. Dock kan jag tycka att det är lite för många handlingar på en gång. Exempelvis tycker jag att man kunde ha valt bort historien om polisens övervåld mot gärningsmannen- det tog bara bort fokus från själva historien och var inte särskilt intressant.

Jag tycker också att det var alldeles för många personer i boken och eftersom personporträtten inte var särskilt övertygande var det svårt att hålla isär vem som var vem (möjligen kan det ha varit lättare om man läst andra romaner av samma författare, för det var en del hänvisningar till sånt som hänt tidigare). På många ställen tyckte jag också att författaren var alldeles för detaljerad i oväsentligheter, t ex när har hela tiden skriver vilken musik personerna lyssnade på. Det kunde ha varit väsentligt om musiken de lyssnade på karaktäriserade dem, men så var det inte.

Översättningen var också ganska dålig och det fanns en del irriterande missar av den som korrekturläst (om nu någon gjort det), som att det stod fillade istället för gillade. Lätt misstag att göra och inte så viktigt egentligen, men det stör ändå läsningen. Språkligt var den här romanen dock inte lika dålig som kriminalromaner brukar vara, även om det känns lite tungt att handlingen ska komma fram genom dialogen (vilket gör att dialogen inte känns naturlig).

Den här romanen var ändå rätt spännande och som sagt så blev jag intresserad av att läsa vidare redan från prologen. Det var mycket hemskheter, som övergrepp mot barn och mord, och det var nog egentligen det som fångade mitt intresse, även om det låter hemskt. Dock kändes handlingen väldigt amerikansk och ibland blev jag tvungen att påminna mig själv om att boken faktiskt utspelade sig i England. Den kändes inte det minsta brittisk, faktiskt (vilket på sätt och vis är ett bra betyg, för brittiska kriminalromaner brukar vara mycket torra och tråkiga).