Vissa föddes perfekta och andra som jag av Anna Johansson handlar om nittonåriga Karoline. Hon har gått ut gymnasiet och hennes första riktiga kärleksförhållande är över. Hon reser ut i Europa för att få se världen och hitta sig själv. På sin resa konfronteras hon med sitt dåliga självförtroende och sina ätstörningar. Äventyret blir istället en färd mot självutplåning.
Det förekommer inte särskilt mycket dialog i den här romanen; det mesta är Karolines tankar och handlingar. Och det kan ibland vara väldigt tungt att läsa. I alla fall jag blir väldigt frustrerad när hon talar om hur tjock hon är och hur duktig hon varit när hon inte ätit en enda kalori på sex dagar.
Språket i romanen är poetiskt och blir ibland till små dikter: Sedan sitter jag påpälsad stelfrusen i min lila regnjacka med kapuschongen uppfälld och spanar ut över det stora oregerliga
havet,
klart turkosgrönt de första hundra meterna,
sedan blåsvart
sedan himmel
Jag ryser lite. Suger saltet ur hårtopparna.
Ibland tycker jag dock att språket känns lite jobbigt, nästan lite tillgjort för att vara så här poetiskt. Som vanligt när en text har allt för mycket satsradning och uppräkningar blir jag lite stressad i min läsning.
Skildringen av Karolines resa genom Europa känns väldigt trovärdig. Man ser framför sig ett tåg som är överfyllt av backpackers. Man ser framför sig hur vackert Prag är och hur fult Krakow är. Främst kände jag dock igen mig i Rom, eftersom jag varit där. Speciellt kände jag igen mig i detta: Vi går uppför en trappa med mer än hundra solvarma trappsteg. Där uppifrån kunde man se ut över Foum Romanum och alla människor som liknar myror. Jag vet precis hur det känns att gå uppför alla dessa trappsteg i värmen. Men det är värt det; utsikten över Forum Romanum är välidgt fin. Det bästa är dock parken och skuggan under träden, där jag tillbringade en hel eftermiddag med en bra bok.
Jag gillade den här romanen och jag tycker att ämnet, ätstörningar, är väldigt viktigt. Dock är jag tveksam till att använda den i undervisning, eftersom författaren blandar mycket mellan nutid och dåtid. Romanen kan därför vara svår att hänga med i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar