Harhjärta

På sistone har jag inte haft så mycket tid till att läsa, men nu har jag i alla fall tagit mig tid att läsa Harhjärta av Maria Küchen. Den handlar om den unga cancerforskaren Karris. Hon och hennes kollegor arbetar med ett forskningsprojekt, men plötsligt börjar det komma anonyma hotmail till Kattis. Till slut verkar det också som att någon gör allvar av hoten. Den handlar också om den före detta nynazisten Jens som förälskar sig i djurrättsaktivisten Annie. Hon vet ingenting om att han varit nazist och de är på väg att börja ett nytt liv när det förflutna kommer ikapp dem.

Detta är en spännande och intressant historia om människors möten. Jag har tidigare läst en annan roman av Maria Küchen, som jag dock inte alls gillade. Jag hade därför inte särskilt stora förhoppningar om denna roman, men den blev en positiv överraskning. I stort sett sträckläste jag den, för den var svår att lägga ifrån sig.

Språket i romanen var enkelt och den var ganska lättläst. Det som jag mest uppskattade med romanen var att hon på ett bra sätt hade fångat människorna. Det fanns en djup insikt om mänsklig psykologi i Harhjärta och det tycker jag alltid är intressant.

Vissa föddes perfekta och andra som jag

Vissa föddes perfekta och andra som jag av Anna Johansson handlar om nittonåriga Karoline. Hon har gått ut gymnasiet och hennes första riktiga kärleksförhållande är över. Hon reser ut i Europa för att få se världen och hitta sig själv. På sin resa konfronteras hon med sitt dåliga självförtroende och sina ätstörningar. Äventyret blir istället en färd mot självutplåning.

Det förekommer inte särskilt mycket dialog i den här romanen; det mesta är Karolines tankar och handlingar. Och det kan ibland vara väldigt tungt att läsa. I alla fall jag blir väldigt frustrerad när hon talar om hur tjock hon är och hur duktig hon varit när hon inte ätit en enda kalori på sex dagar.

Språket i romanen är poetiskt och blir ibland till små dikter: Sedan sitter jag påpälsad stelfrusen i min lila regnjacka med kapuschongen uppfälld och spanar ut över det stora oregerliga
havet,
klart turkosgrönt de första hundra meterna,
sedan blåsvart
sedan himmel
Jag ryser lite. Suger saltet ur hårtopparna.

Ibland tycker jag dock att språket känns lite jobbigt, nästan lite tillgjort för att vara så här poetiskt. Som vanligt när en text har allt för mycket satsradning och uppräkningar blir jag lite stressad i min läsning.

Skildringen av Karolines resa genom Europa känns väldigt trovärdig. Man ser framför sig ett tåg som är överfyllt av backpackers. Man ser framför sig hur vackert Prag är och hur fult Krakow är. Främst kände jag dock igen mig i Rom, eftersom jag varit där. Speciellt kände jag igen mig i detta: Vi går uppför en trappa med mer än hundra solvarma trappsteg. Där uppifrån kunde man se ut över Foum Romanum och alla människor som liknar myror. Jag vet precis hur det känns att gå uppför alla dessa trappsteg i värmen. Men det är värt det; utsikten över Forum Romanum är välidgt fin. Det bästa är dock parken och skuggan under träden, där jag tillbringade en hel eftermiddag med en bra bok.

Jag gillade den här romanen och jag tycker att ämnet, ätstörningar, är väldigt viktigt. Dock är jag tveksam till att använda den i undervisning, eftersom författaren blandar mycket mellan nutid och dåtid. Romanen kan därför vara svår att hänga med i.

Montecore- En unik tiger

Jonas Hassen Khemiris andra roman, Montecore- en unik tiger, handlar om författaren Jonas Hassen Khemiri som efter succén med sin första bok får ett mail från Kadir, en gammal vän till hans far. Han föreslår att de tillsammans ska skriva en bok om fadern, den berömde fotografen. Romanen handlar således om tillblivelsen av en roman, som till största delen består av Kadirs och Jonas minnen av fadern; minnen som inte alltid överensstämmer. Romanen handlar också om att komma som invandrare till Sverige, där rasism och främlingsfientlighet är en del av vardagen.

Precis som i Ett öga rött märks det att författaren älskar att leka med språket. Och jag tycker att han lyckas ännu bättre i denna roman. Jag fullkomligt älskade hans sätt att skriva Kadirs mycket egendomliga svenska och många gånger kunde jag inte låta bli att skratta rakt ut. För att ta några exempel: Din fars mest antika vän! Du memorerar väl mig?
Detta kan du injicera i romanen.
Din sekundära roman
'Vad har utspelat sig?' interpellerade jag.
Är 'Wzup dawg?' en frekvent använd hälsningsfras i dagens Sverige?

Och detta är bara några få exempel på romanens originella språk. Det är också mycket skickligt att skriva Kadris mail och det som handlar om fadern på detta originella språk, medan Jonas minnen skrivs på ett helt annat sätt. Dessutom förändras språket i hans minnen från att vara prefekt svenska till Rinkebysvenska i samband med att åren går.

Något annat som jag uppskattade med romanen var igenkännandet av olika händelser i samhället: Palmemordet, Refaat el Sayeds uppgång och fall, Ny Demokrati bildas och kommer in i riksdagen, Lasermannen m m. Även vissa fenomen, som Pez-godis och Drakar och demoner gjorde romanen tidstypisk och lätt att placera i tiden.

Dock hade jag ibland svårt att känna engagemang i handlingen, den kom liksom i skymundan av det fantastiska språket. Men trots allt skapar den tankar och känslor. Och språket är som sagt helt underbart och därför kan jag inte annat än tycka att denna roman är mycket läsvärd.

Ett annat sätt att vara ung

Ungdomsromanen Ett annat sätt att vara ung av Per Nilsson läste jag för ett grupparbete i skolan. Men jag hade också läst den en gång tidigare, för rätt länge sedan.

Den handlar om 18-åriga Hannah, som har många funderingar om livet. En dag när hon skolkar från skolan träffar hon en gymnasielärare som hon börjar prata med. Hon träffar också Milena och senare också Milenas äldre bror Eldin, som hon blir vän med. Hon träffar också den annorlunda skinnskallen Andreas, som hon också blir vän med. Men det är någon som ringer till henne på nätterna... Någon verkar spela ett spel med henne; ett spel på liv och död, ett spel där slutet redan är bestämt.

Detta är en mycket innehållsrik ungdomsroman, som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att använda i min framtida undervisning. Det finns mängder med teman (kärlek, vänskap, rasism, sex, identitet, livsstil m m) som man kan ta upp till diskussion. Vår uppgift i grupparbetet var att ta upp citat som hade med identitet att göra och ett av de citat som jag fastnade för var 'Jag tror inte på det där', sa hon, 'att man förändras genom människor man möter'. Anledningen till att jag fastnade för det var att jag inte alls håller med (och huvudpersonen Hannah får också erfara att det inte stämmer). Jag tror att man i allra högsta grad förändras och skapar en identitet genom de människor man möter.

Jag tycker att huvudpersonen Hannah är intresant trots att jag känner att jag inte har särskilt mycket gemensamt med henne. Jag tycker inte heller att den av hennes killkompisar som hon slutligen blir kär i är särskilt sympatisk; jag skulle helt säkert ha valt den andre. Men båda är intressanta karaktärer. Min favoritkaraktär är dock Milena. I romanen finns också en dikt om henne som jag gillade:

Milena, Milena
ögon som svarta solar
hår som ett gnistrande vattenfall
rak och stolt som ett träd vid stranden
så nära och ändå så långt borta
som en sång i vinden
som ett mjukt djur

Milena

Jag får stor lust att läsa Per Nilssons ungdomsroman Flickan jag älskar heter Milena som handlar om just henne. Jag tror också att det finns fler romaner om Milena. Även karaktären Anderas förekommer i andra av Per Nilssons romaner, t ex Anarkai som också är läsvärd.