Den ryske vännen

Jag har lyssnat på Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson, uppläst av Pia Johansson. Den handlar om Maria Hamrén, som är gift med den betydligt äldre Henrik som jobbar på UD. När hans chef Katja Löfdahl trasslar till det för sig måste Henrik hjälpa till för att försöka reda ut situationen innan pressen och svenska folket får reda på vad som hänt. Maria och Henrik har äktenskapliga problem och Maria söker sig till Viktor som jobbar på den ryska ambassaden och som är hårt bevakad av SÄPO eftersom han misstänks vara spion.

Jag har läst flera andra böcker av Kajsa Ingemarsson och tyckt att de varit helt okej som lättsam underhållning. Denna har jag dock valt att inte läsa eftersom jag inte alls tilltalas av politiska spionromaner. Men då jag skulle låna en bok att lyssna på medan jag jobbar valde jag trots allt att ge den en chans.

Det ångrade jag ganska snabbt. Den var extremt tråkig och ointressant. Det hände liksom ingenting och det som hade kunnat skapa lite spänning, t ex journalisten som fattar misstankar om historien med barnhemmet, rinner liksom bara ut i sanden. Det känns inte som att romanen egentligen handlar om något, eller kanske som att den handlar om allt möjligt. Romanen har alldeles för många personer och de är alla totalt intetsägande och ointressanta att läsa om.

Jag kan faktiskt inte komma på något positivt att säga om den här romanen och jag kan inte för mitt liv förstå hur den har kunnat få så lysande recensioner. Vid närmare eftertanke finns det något positivt att säga om Den ryske vännen- den tog slut.