Någon sorts extas

Någon sorts extas av Johan Kinde, sångare och låtskrivare i Lustans Lakejer, är en halvt självbiografisk roman om Julian, som är låtskrivare till bandet Bête Noire. Det är åttiotal och bandet njuter av de framgångar som de börjat få. Julian blir kär i Lina, men hon förändras på ett sätt som han inte kan förstå. Samtidigt blir hans mamma svårt sjuk.

Det verkade lockande att läsa en roman om 80-talet, men boken handlade om ett 80-tal som jag inte riktigt kände igen. Dels kanske beroende på att jag är lite yngre än karaktärerna och dels på att jag inte växt upp i en storstad. Men jag tycker helt ärligt att det blev en aning tröttsamt att läsa om att supa sig full, använda droger och gå på nattklubb. Det gjorde att romanen kändes väldigt ytlig. Även det faktum att Johan Kinde envisas med att beskriva kläder, frisyrer och hur de var sminkade bidrar till känslan av ytlighet. Jag minns visserligen att det var något som var viktigt, men jag hade hellre läst om varför det var viktigt än att det var det. Jag hade också gärna läst mer om vilka konsekvenser livsstilen innebar.

Romanen känns också splittrad, som om han försöker berätta tre olika berättelser i en. Det är en berättelse om ett band som håller på att slå igenom; det är en kärlekshistoria mellan Julian och Lina; det är en berättelse om relationen mellan en son och en sjuk mor. Det är förstås inget fel i att ha bihandlingar i en roman, men Kinde lyckas inte riktigt väva ihop det och det känns som tre i stort sett separata handlingar. Personligen skulle jag helst ha velat läsa om bandet och livsstilen, men med fokus på konsekvenserna och omgivningens reaktioner.

Det är förstås inte en rakt igenom dålig roman. Jag gillar realismen och jag känner förstås igen mycket av 80-talet han skriver om, om än inte allt. Det är möjligt att jag hade haft större behållning av den om jag hade varit ett stort fan av Lustans Lakejer. Jag minns visserligen att jag tyckte att de var bra, men några stora idoler har de aldrig varit. Men jag tror säkert att romanen kan vara intressant för dem som verkligen var fans till Lustans Lakejer, även om Johan Kinde är en bättre låtskrivare än skönlitterär författare.