The Historian

The Historian av Elizabeth Kostova köpte jag på bokrean förra året, mest för att den var snygg och utan att läsa på vad den handlar om. Det visade sig vara en Dracula-berättelse som utspelar sig både på 50-talet och i romanens nutid (vilket är 70-tal). En 17-årig flicka hittar en mystisk bok och några brev i sin pappas bokhylla och när hon frågar honom om dem börjar han motvilligt berätta en historia, som också leder till att de kastas in i en rad skrämmande händelser.

Hemliga och mystiska sällskap har ju varit populärt i litteraturen ett bra tag nu och Elizabeth Kostovas debutroman handlar också om detta. Men det känns ändå ganska fräscht att den faktiskt inte handlar om den heliga graalen (som är ett ämne som i alla fall jag har tröttnat på). Litteratur om vampyrer är också populärt just nu och det är egentligen inte något som jag är intresserad av. Men jag har förstås en gång i tiden läst Bram Stokers Dracula och The Historian försöker snarare efterlikna 1800-talets skräckromantik snarare än de moderna vampyrromanerna med "blood and gore" och kärlek mellan vampyrer och människa. Och det lyckas hon faktiskt ganska bra med.

Det märks att Kostova bedrivit en omfattande forskning innan hon skrev den här drygt 600 sidor långa romanen. Det är också romanens stora svaghet. För som så många andra författare som är kunniga inom ett ämne faller Kostova i fällan att skriva ner "allt" hon vet. Romanen är därför proppfull med fakta om Rumäniens, Turkiets och Bulgariens historia (ibland nödvändigt, ibland inte) och romanen får därför bitvis en tråkig föreläsande ton och handlingen tappar fart.

Romanen är också väldigt detaljerad och det känns ibland som att läsa en film. Jag tror i och för sig att den här romanen skulle göra sig bra som film, men detaljerna gör att den blir lite tråkig att läsa. Det känns som att författaren totalt underskattar läsarens förmåga att använda sin fantasi. Sedan så tycker jag också att det förekommer en del otroliga sammanträffanden och författaren undviker också att berätta hur vissa saker gått till (t ex hur en amerikan lyckas ta sig till och resa omkring i östblocket under kalla kriget).

Romanen är dock välskriven och spännande. Det gjorde också att vissa av de tråkigare delarna kändes jobbiga att ta sig igenom, eftersom man hellre ville läsa om vad som händer huvudepersonen (vars namn man aldrig får veta) eller hennes pappa.

Kronologin i den här romanen är inte helt rak, eftersom den utspelar sig i flera tider och dessutom har vissa tillbakablickar ännu längre tillbaka, men det tyckte jag inte var något problem. Jag kan dock tänka mig att en ovan läsare kan tycka att det är lite besvärligt. Romanen är intressant upplagd genom att den berättar sin historia dels genom att huvudpersonen i nutid berättar vad som hände på 70-talet och genom faderns berättelse samt brev och andra dokument får man veta vad som hänt tidigare.

Dock tycker jag att författaren hade kunnat göra det tydligare vem som skrivit de olika breven. T ex så är professor Rossis brev skrivna med kursiv stil, men de brev som fadern skrivit är skrivna med samma typsnitt som resten av romanen. Jag hade gärna sett att författaren gjort det ännu tydligare med att exempelvis använda samma kursiva typsnitt eller ett annat för faderns brev.

På det stora hela tyckte jag att det här var en riktigt bra roman. I början tyckte jag att den var lite seg, men när jag väl kommit in i den tyckte jag att den var spännande och intressant (för det mesta). Det här citatet tycker jag var väldigt bra, för det beskriver varför jag tycker att historia är intressant:
'The past is very useful, but only for what it can teach us about the present.'