Konsten att vara Ela

Konsten att vara Ela av Johanna Nilsson handlar om 26-åriga Ela, som har problem med sig själv. Hon lider av ångest på grund av föräldrarnas separation och känner sig oälskad. En kille på jobbet visar intresse för henne, men hon tycker inte att kärlek är något för henne, för den bara dör. Hon blir god vän med Albin, som är vaktmästare i huset där hon bor. Och så träffar hon secåriga Klara, som ibland bor i källaren i Elas hus för att hennes mamma har drogproblem. Någon måste ta hand om henne och Ela gör ett försök, men hon kan ju knappt ta hand om sig själv så istället börjar hon leta efter Klaras mamma.

När jag läste Litterär gestaltning på KomVux pratade vår lärare varmt om den här romanen, som då nyss kommit ut (2003). Jag har tidigare läst Hon gick genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson och den tyckte jag om så jag var ganska säker på att jag skulle tycka om den här också. Och det gjorde jag. Jag fastnade med en gång för Elas berättelse, trots att jag egentligen inte känner att jag har något gemensamt med henne. Dessutom tycker jag ofta att hon är rätt jobbig och ganska otrevlig. Många gånger tyckte jag att hon skulle ta och växa upp och sluta tjura. Men man kan ändå inte låta bli att engagera sig. Framförallt vill man veta hur det ska gå för lilla Klara.

Johanna Nilsson skriver väldigt bra och jag tycker väldigt mycket om titeln på både den här romanen och hennes tidigare, Hon gick genom tavlan ut ur bilden, Rebell med frusna fötter (som jag också tror att jag läst) och Flickan som uppfann livet. Språket flyter väldigt bra och romanen är mycket lätt att läsa. Det är ganska mycket dialog, vilket gör att den också går fort att läsa.

Jag tyckte som sagt väldigt mycket om den här romanen och jag kommer helt säkert att fortsätta att läsa Johanna Nilssons romaner i framtiden.