Hummerfesten

Hummerfesten är den andra delen i Viveka Lärns serie om Saltöborna. Som titeln antyder är det nu höst på Saltön och det är dags för den årliga hummerfesten. I år kommer det dock att bli förändringar eftersom hamnmagasinet är uthyrt till Johannas son och hans pojkvän. Johanna själv har planer för henne själv och Blomgren, trots att han har återförenats med sin fru Emily. Den unga änkan Sara har flyttat in med sin passion, den pensionerade McFie, men går ändå på dejt med Ambassadören, baddräktsdesignern Philip.

Eftersom det är samma huvudpersoner i den här romanen som i Midsommarvals tycker jag att det är alldeles för många karaktärer. Lite mysko är det också att en av karaktärererna heter olika i de båda romanerna- i den första kallas han Kabbe och i den andra kallas han Kabben. Inte speciellt stor skillnad i och för sig, men inkonsekvensen retar mig lite grann. Jag tycker fortfarande att alla karaktärer är mer eller mindre osympatiska och de känns inte alls trovärdiga.

Handlingen i den här romanen är lika oengagerande som i den förra, även om vissa personers handlingar intresserar mig lite mer än andra, t ex Emilys romans med polisen Christer och Saras flirt med Philip (som jag för övrigt tycker mycket bättre om än den gamla enstöriga gubben McFie). Men det var ändå segt att ta sig igenom den här romanen och jag orkade inte läsa långa stunder åt gången för att jag blev för uttråkad.

Midsommarvals

Jag köpte Midsommarvals och de efterföljande romanerna i serien om Saltön av Viveka Lärn på bokrean. Jag har sett något avsnitt av TV-serien och tyckte att den verkade lite smårolig, så jag antog att romanerna skulle vara lite roliga också men tyvärr blev jag besviken på den punkten.

Midsommarvals handlar om människorna på Saltön och deras midsommarfirande. Den unga änkan Sara kommer till Saltön för att hon vill ha miljöombyte efter makens död, men hon har svårt att komma undan uppvaktande kavaljerer. Sara själv är mest intresserad av den mycket äldre McFie. Hon hyr ett rum av Johanna, som är ensamstående mamma till en hemmaboende son i trettioårsåldern. Direktör Månson och hans mycket unga fru Kristina har äktenskapsproblem, liksom tobakshandlaren Blomgren, vars fru Emily lämnar honom för att bosätta sig i bilen och inleda en affär med den cykelsemestrande adjunkten Ragnar.

Och detta är bara några av de personer som romanen handlar om. Min uppfattning är att det är alldeles för många karaktärer och det gör att det blir svårt att få sammanhang i romanen. Dessutom tycker jag illa om de flesta karaktärerna och har svårt att engagera mig i deras öde. Jag tycker också att handlingen är rätt ointressant, eftersom det i stort sett inte händer något.

En flicka som kallas Alice

En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah utspelar sig i den lilla staden Rain Valley där en liten flicka plötsligt dyker upp ur de djupa skogarna. Hon är undernärd, skräckslagen och aggressiv. Hon är omöjlig att få kontakt med och ingen verkar veta vem hon är. Polisen som fann flickan har en syster som en barnpsykiatriker och trots att hennes karriär skadats av en skandal får hon i uppdrag att ta reda på vem flickan är. Sakta men säkert gör de framsteg med flickan, som de kallar för Alice, när en man plötsligt dyker upp och säger sig vara hennes far.

Handligen i den här romanen är väldigt förutsägbar (påminner bitvis om en Harlekinroman), men som lättsmält underhållning fungerar den alldeles utmärkt. Den är lagom spännande, romantisk och intressant för att hålla kvar läsarens intresse. Den lyckas dock inte gå på djupet med den psykologiska biten i att behandla mutism hos barn (där tycker jag att Torey Haydens böcker är helt överlägsna!).

Men som sagt, som lättsmält underhållning kan jag verkligen rekommendera denna roman.