The snapper av Roddy Doyle läste inför en skoluppgift. Den handlar om Sharon, som är 20 år och just har blivit gravid. Hon bor fortfarande hemma och vägrar att tala om vem pappan till barnet är, fast det finns misstankar både hos hennes föräldrar och grannarna om vem det är. Främst handlar romanen om förhållandet mellan Sharon och hennes pappa. Hennes pappa förändras från att vara lugn till att bli arg till att bli mycket stödjande.
Jag tyckte att den här romanen var mycket lätt att läsa. Språket var inte särskilt svårt, inte ens dialogen som var skriven på irländsk dialekt med mycket svordomar och dylikt, som t ex "eejit" (idiot). Jag gillade dock inte alls att nästan hela romanen var uppbyggd på dialog. Visst, det går fort att läsa men det är också tråkigt. Man får ju inte veta något om personernas tankar på det viset, eller i alla fall inte särskilt mycket.
Roddy Doyle skriver på ett ganska humoristiskt sätt, men det är inte riktigt min typ av humor. Men visst skrattade jag på ett par ställen. Romanen utspelar sig under 80-talet så det är ju en hel del populärkulturella grejer man känner igen. Dock reagerar jag (och säkert många med mig) på dryckeskulturen i romanen. Till exempel går firar Sharon sin graviditet med att dricka vodka och när hon är i nionde månaden går hon på puben och super så att hon kräks i sin handväska. Detta gör att jag har väldigt svårt att känna sympati med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar