Jag väljer livet

Jag väljer livet av Sabine Dardenne är en självupplevd berättelse. När Sabine var tolv år blev hon kidnappad när hon var på väg till skolan. I 80 dagar hölls hon fången av pedofilen Marc Dutroux, som tidigare dödat fyra andra flickor. Sabine blir dock räddad ur källaren. Därefter följer Belgiens mest omfattande rättgång någonsin. För att bearbeta sina minnen, göra upp med offerrollen och gå vidare med sitt liv har hon skrivit den här boken.

När jag började läsa den här boken förväntade jag mig att få läsa en hemsk, men gripande och engagerande berättelse. Tyvärr infriades inte dessa förväntningar. Boken är ganska tunn, bara ca 190 sidor, och innehållsmässigt var den också väldigt tunn. Egentligen beskriver inte Sabine vad som hände henne, utan snarare vad hon såg. Det hus hon hölls fången i beskrivs ingående; vissa saker, (som t ex att väggarna i hennes cell är gula) upprepas flera gånger. Detta vore helt okej om hon också berättade vad hon upplevde, tänkte och kände. Lite av vad hon tänkte berättar hon i och för sig, till stor del genom de brev (som naturligtvis aldrig postades) som hon skrev till sin mamma under fångenskapen. I nämnda brev hade hon också beskrivit de övergrepp hon utsattes för. Detta var dock borttaget i boken.

Det är naturligtvis så att det var frunktansvärt otäcka saker som hon utsattes för och att hon kanske tycker att det är jobbigt att tänka på det. Men som läsare vill man gärna ha dessa detaljer för att lättare kunna sätta sig in i hennes situation. Jag berördes mer av hur hemskt det måste ha varit att sitta inspärrad i det lilla rummet i källaren än av övergreppen. Inte för att jag är en okänslig människa, men eftersom jag själv aldrig varit utsatt för övergrepp räcker min fantasi inte till för att fylla i luckorna. Därför skulle boken ha tjänat på utförligare beskrivningar av övergreppen, om än kanske vissa detaljer kunde ha uteslutits.

Boken var inte särskilt bra, men den var heller inte direkt dålig. Snarare lämnade den mig ganska oberörd, tyvärr. Jag har dock förståelse för att det säkert var jättejobbigt för Sabine Dardenne att skriva den här boken, vilket sannolikt är skälet till att vissa detaljer saknades. Jag hoppas innerligt att det hjälpte henne att bearbeta sina minnen och gå vidare med livet.