Korparna

Korparna är Tomas Bannerheds debutroman, men det är svårt att förstå för han är verkligen en skicklig författare. Romanens berättare är Klas, äldste sonen i en småländsk familj som driver ett litet lantbruk. På gården Undantaget finns också hans mamma, brodern Göran samt pappan, som är psykiskt sjuk. Pappan vill och förväntar sig att Klas ska ta över lantbruket, men Klas vill inte. Han har läshuvud och är mest intresserad av fågelskådning. Och så är han förstås intresserad av Veronika, som kommer dit från UpplandsVäsby

Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen. Först och främst berodde det på att jag kände igen mig i väldigt mycket. Romanen utspelar sig på 70-talet och på den tiden drev även min mormor och morfar ett litet lantbruk, så många saker känns som mina egna barndomsminnen: kaffepaus i höbärgningen, Ferguson, hoppa i höet, hur mamman i boken (mormor och farmor i verkligheten) säger att hon ska gå in och göra någon enkel mat medan alla andra stannar kvar och tar upp potatis, hur man kryper i potatislandet och plockar potatis och sorterar dem i stora och små o s v.

Men det jag mest gillade med den här romanen var språket. Jag uppskattar verkligen en författare som verkligen litar på sina läsare och inte känner att han måste skriva ut varenda sak i klartext. Det sägs aldrig att pappan är psykiskt sjuk, men man förstår ändå att det är så. Det sägs aldrig rakt ut att Göran har något funktionshinder, men man förstår ändå att det är så. Naturbeskrivningarna är också mycket bra, även om jag måste erkänna att jag tyckte att alla beskrivningar av olika fåglar och deras läte tråkade ut mig. Fast det påminde mig samtidigt om morfar, som hade kasettband med fågelläten och kunde en massa om fåglar.

Den här romanen vann Augustpriset 2011 och jag brukar oftast gilla Augustprisvinnarna och denna är inget undantag. Den var lättläst och även om man förutsåg slutet så var det ändå spännande att läsa romanen för att komma dit. Jag kommer helt klart att läsa fler romaner av Tomas Bannerhed, om han skriver några fler (vilket jag verkligen hoppas att han gör).

Dubbelbokat

Dubbelbokat är en roman av Madeleine Wickham, som också skriver under pseudonymen Sophie Kinsella. Jag har tidigare läst några romaner av Sophie Kinsella och de har varit av lite varierande kvalitet. Jag visste därför inte riktigt vad jag skulle vänta mig av den här.

Den handlar om Chloe, som är trött på att sy brudklänningar och behöver en semester med sin man, som riskerar att bli friställd från sitt jobb, och deras söner. Hennes rike vän Gerard lånar därför ut sitt sommarhus i Spanien till dem. Hugh och hans familj behöver också semester. Hugh jobbar hårt för att ha råd med hustrun Amandas shopping och har ingen tid att umgås med sina två döttrar. Men som tur är kan hans vän Gerard låna dem sitt sommarhus i Spanien. De båda familjerna kommer till sommarhuset och bestämmer sig för att de kan dela, men det är svårt att komma överens och två av dem har också ett förflutet tillsammans.

Jag har tidigare läst den första romanen i Sophie Kinsellas Shopaholic-serie och det var rent skräp. Hennes fristående chic lit-romaner som Karriär och köksbesvär och Mitt nya jag har varit helt okej. Denna var dock inte lik någon av Sophie Kinsellas tidigare romaner (fast denna är nog också att betrakta som hennes tidigare, eftersom den skrevs 2001). Den är mer av en relationsroman, fast inte en särskilt bra sådan.

Det är svårt att hitta något sympatiskt hos huvudkaraktärerna och det hände egentligen aldrig något. Det fanns helt enkelt inget som engagerade och det enda som fick mig att kämpa mig igenom hela romanen var det faktum att den var väldigt lättläst.