The Truth About Melody Browne

The Truth About Melody Browne av Lisa Jewell handlar om Melody Browne som förlorar allt hon ägde när deras hus brann ner. Hon förlorar också minnet från allt som hänt före branden. När hon är i trettioårsåldern lever hon i London med sin son som hon blev gravid med när hon var 15 och har uppfostrat helt själv. När en dejt tar henne med på en show med en hypnotisör svimmar hon och efter det börjar minnen komma tillbaka och hon börjar undersöka sitt förflutna.

Jag har tidigare läst flera böcker av Lisa Jewell och gillat dem så därför köpte jag denna när jag var i London. Den här skilde sig en del från hennes tidigare romaner, som är typiska chic lit-romaner. Detta är förstås också chic lit, men med mindre romantik. Jag känner dock att jag saknar det lite grann, eftersom det hade funnits en god möjlighet att väva in lite mer romantik i historien.

På det stora hela tycker jag dock att detta är en helt okej roman. Den är lättläst och ger god underhållning så länge romanen varar.

Blue eyed boy

Jag har tidigare läst nästan alla Joanne Harris böcker och när jag var i London köpte jag hennes senaste, Blue eyed boy. Jag har gillat hennes tidigare böcker, men den här skiljer sig ganska mycket från dem eftersom den är mycket mörkare.

Den handlar om B.B, som är 42 år och bor fortfarande hemma hos sin mamma i en by i Yorkshire. Han lever den största delen av sitt liv framför datorn där han på ett forum skriver berättelser och fantasier om hur han mördar människor, bl a sin mamma. B.B:s familj- mamman, två bröder och en frånvarande far- är mycket dysfunktionell och leder fram till hemska händelser: 'Once there was a widow with three sons, and their names were Black, Brown and Blue. Black was the eldest; moody and aggressive. Brown was the middle child; timid and dull. But Blue was his mother's favourite. And he was a murderer.'

Även om denna roman skiljer sig en hel del från Joanne Harris tidigare romaner så tyckte jag väldigt mycket om den. Man ville hela tiden läsa vidare för att få någon reda i de komplicerade vändningar som romanen tog. Jag gillar också Joanne Harris sätt att skriva och henne sätt att väva in sinnena i sina romaner. Hennes tidigare romaner har dock på många sätt varit ganska lika varandra, så därför gillar jag att hon i den här romanen visar att hon även kan skriva en annan typ av litteratur (vilket jag i och för sig tycker mig ha sett i de noveller jag läst av henne).