The Great Gatsby av F.Scott Fitzgerald hör till klassikerna. Eftersom många av de böcker som räknas till klassikerna är rätt tråkiga (det är väl knappt att man vågar säga/skriva det, men jag avskyr Jane Austens böcker). Därför hade jag inte särskilt höga förväntningar på The Great Gatsby, vilket gjorde att jag blev glatt överraskad. Den fångade mitt intresse redan från början och var bra ända till slutet.
Den handlar om Nick Carraway, som efter kriget flyttar till New York för att försöka göra sig en framtid som fondmäklare. Han hyr ett hus i det lilla kustsamhället West Egg, granne med Jay Gatsby, en förmögen, ensamstående ung man som ofta håller storslagna fester i sin trädgård under de varma sommarkvällarna. Gatsbys bakgrund är mystisk och gissningarna många. Nick blir bjuden till Gatsbys fester och snart börjar en djup vänskap uppstår mellan dem. Nick får veta vem den store Gatsby är och varför han valt att slå sig ner just i West Egg.
Mystiken som omger Gatsby är det som får en att vilja läsa vidare; man vill helt enkelt veta vem han är. När man får veta mer om honom och om hans anledning till att slå sig ner i West Egg och bli vän med Nick vill man veta hur det kommer att gå. Även när man mot slutet får en föraning om hur det kommer att gå genom att författaren skriver "So we drove on towards death through the cooling twilight" drivs man vidare i läsningen genom att man undrar vems död det gäller.
Det händer alltså ganska mycket på ganska få sidor, eftersom detta är en relativt kort roman. Jag valde att läsa den på engelska mest av en slump, men jag att glad att jag gjorde det. De flesta böcker gör sig naturligtvis bäst på originalspråket. Jag upplevde att den här romanen fångade tidsandan, tiden just efter andra världskriget, väldigt bra. Jag kan verkligen rekommendera den här romanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar